Gullinborst, o. s. v.? Eller skola de fortfara att bära det grekiska bildspråket, under det att litteraturen ikläder sig ett helt annat, och äfven skulpturen och målningen egna sig att uttrycka helt andra mythiska föremål?
Ifrån konsterna, låtom oss nu komma till vitterheten, vårt egentliga föremål. I ämnen af högt allvar, tror jag hvarken den grekiska eller nordiska gudadiktens otjenlighet behöfva bevisas. Allt hvad som antingen genom allmänt förnuft, eller tidens upplysning ej kan vara möjlig sanning, måste, hvarhelst allvar och sanning sökas, nödvändigt stöta eftertanken. Jupiter och Oden, Mars och Thor, Neptun och Niord, brukade som personer i en verklig handling, blifva här en lika barnlek: och den som tror (ännu en gång påmint), att dikten så beskaffad kan i allvarsamt ämne, såsom blott poetisk prydnad, användas och begagnas, förråder derigenom en lika stor brist på omdöme och på kännedom af menniskosinnet.
Att åter annorlunda förhåller sig i vissa blott lustbara ämnen, detta har i ett af de föregående stycken af denna afhandling redan blifvit anmärkt. Jag tror mig ej behöfva upprepa något deraf.
Men i allmänhet är den gamla mythens bruk (grekisk eller nordisk), icke egentligen detta, i
