tysk dram. Den förträffliga Fru Stael, visserligen utan att skydda eller gilla sådana okloka förvandlingar af ett lands smak och litteratur, ville deremot finna på en och samma tid alla dessa afvexlingar hos nationerna sinsemellan, och att hvart och ett folkslag, utan att söka likna ett annat, hade sin egen särskilta poesi, likasom sin egen olika jordyta, eller klädedrägt. Det är sant, att den europeiska vitterheten skulle, sålunda varierad, verkligen komma att framställa ett stort och angenämt skådefält, hvaröfver ett geni, med sådana vingar som Fru Staels, skulle finna tillfälle att företaga en den mest förtjusande lustfärd. Såsom en tillställning för betraktarns nöje vore alltså detta fullkomligt bra; jag vågar blott tvifla på, att derigenom vore lika väl sörjdt för hvart lands särskilta litteratur, hvilken förmodligen icke är till, för att utgöra en afstickapde kontrast emot de öfrigas, utan för att upplyfta nationen till den allmänna högre odlingens ära och njutningar. Fru Stael, sjelf född att gifva eftersyn af förträffligheten, visste fullkomligen, att den, oaktadt sina skiljaktiga slag, likväl förblifver alltid den samma till grunder och lagar, och att föga någon afvikande sällsamhet visar sig någonstädes, som ej utgör en större eller mindre synd emot detta slags hemliga grundförnuft. Originaliteten i denna
