sedernas, tänkesättens, smakens förfining, varit (efter dess mening) just det som förderfvat poesien, är det också dessa som måste med omsorg derifrån uteslutas. För att äga sann skaldekonst, skulle vi således till slut verkligen böra söka den i de grundkällor, hvartill vi af våra unga läromästare vanligen ledas: spökeriet, trollsagan, eller då man ville hålla sig vid den naturliga verlden, i den sälla åskådningen af hvad vi vore till sinnesbildning och lefnadssätt för fjorton eller sexton sekler tillbaka. Emellertid, och då dertill skulle fordras ingenting ringare, än att till en början afsäga oss, och från vår vitterhet likasom bortskära, hela den stora del af menskliga tankekretsen och känslobildningen som kulturen tillagt, med ett ord, allt hvad en sednare verld kan äga under nya och ädlare former stort och vördnadsvärdt, rörande eller behagande, så är det troligt, att en sådan plan för vår vitterhet torde ännu för någon tid möta svårigheter. Det skall alltid, åtminstone länge, gifvas en stor klass af helt annan bildning än den man ville införa, och som föga tillfreds med den beständiga målningen af en råare natur, skall vända sig med trötthet derifrån, för att söka sitt sinnesnöje i någonting af ädlare slag. Starkotter Aludräng, eller Starkotter Storverks Son,
