D. sv. Ja, men föreställ dig, att smärtan vore på något af dessa trappsteg ett villkor för nöjet; döden för lifvet, — och välj att vara dessa begge villkor underkastad, eller att försaka tillvarelsen. Icke emellan att vara född eller intet född, när du sitter halfstel på grafbrädden och ser med rysning i den midt för dig liggande djupa natten; icke emellan att känna eller intet känna, när tillfälligheter eller oordentliga nöjen förderfvat din hälsa, när lungsoten tär på dina sista krafter, dina tarmar pinas af krampvridningar, dina ledgångar af giktsamlingar: du är i begge dessa fallen alltför partisk att dömma rätt. Men gack ut vid tjugu år en sommarmorgon, se naturen omkring dig i all hennes fägring, känn sällheten af hennes intryck på alla sinnen, vänta att möta en skönhet som ditt hjerta tillber, se framför dig i hoppet en lifstid af nöjen och välgång, se omkring dig exempel af lycklig lefnad, exempel af plågor och olyckor, — välj sedan att vara till, underkastad mensklighetens allmänna öden, eller att intet vara född till hennes lycksaliga känslor (om detta val vore en möjlighet): hvad gäller, att du väljer just som naturen valt för dig, då hon gaf dig varelsen? Om så ej vore, skulle du ej föredraga, i fall det stode hos dig, att sjunka bort i en evig känslolöshet detta ögonblick,
