förgås af dina elaka vätskor, och utom den sednare hela folkslag af en förderfvad atmosfer.
D. sv. Bättre vore, att hvarken kroppen eller luften behöfde rensas. Tro då dina filosofer, att i hela milliontalet af verldar, som de se för sina ögon, ingen enda gifs utan storm och feber? Valet af att dricka döden i en förgiftad luftkrets, eller att då och då krossas af orkanen, är visserligen hvarken en godhet eller skönhet i sakernas sammanhang på din jord; det är ett stort ondt, min son, hvaraf naturen blott väljer för sina barn den mindre graden: väljer och beklagar dem. Att hon ej väljer den större för den mindre; ej gör deras qval ännu tusenfaldigare, deras förstöring ännu tätare; att hon hellre uppoffrar några hus, några städer, några skepp, några lif åt stormens våldsamhet, än insveper alla lefvande varelser i en pestgifvande dunstkrets, som skulle på en gång ödelägga jorden; det förtjenar ej att beundras, hvarken såsom höjden af godhet eller fullkomlighet. Men att, oaktadt allt detta nödvändiga onda, sällheten ändå gifves på ditt jordklot, och att alla lefvande varelser till ett visst mått njuta den, derför bör hon prisas. För tandvärk, gikt, slagfluss, åska, jordbäfningar och öfversvämningar, derföre begär hon ej att betackas. Hon är nöjd med tålamodet. Tror du icke det?
