svarades mig. — Nå men, Herrar Lejuvuhad, Angenström, Aldbreth, Everhand, Ackenholt? — Sådana Ledamöter hafva aldrig funnits. — Jag talte om Biskop Fleddin, Amiral Heding, Herr Franquell, Herr Hersparre. Knappast gissade någon hvem jag menade.
Till den ålderstegne Herr Acrel visade man mig efter begäran. Ibland annat glömde jag ej att beklaga hans unga brorsons död, som hade gjort, efter sina år, så vackra framsteg i vetenskaperna, och som, enligt hvad Herr Acerbi yttrar, lofvade att bli med tiden en förträfflig läkare. Jag frågade, vid hvad ålder den förhoppningsfulla ynglingen aflidit? I sitt 62:dra år, svarades mig.
Högst begärlig att få läsa Herr Nordins lefvernesbeskrifningar öfver märkvärdiga svenska män, skyndade jag mig att köpa Kongl. Vitterhets-Historie- och Antiqvitets-Akademiens Handlingar, hvarest Herr Acerbi säger att de skola finnas införda. Icke ett ord deraf fans i dessa handlingar. Då jag frågade efter Herr Bolins Svenska Historia, begrep man väl ändteligen hvem jag menade. Men på ingen boklåda, och hos ingen lärd man, har jag kunnat erhålla minsta anvisning på den stora svenska kemisten Herr Ekels arbeten, eller ens den ringaste kunskap om hans
