person. Ingen hade någonsin hört talas om detta ljus i vettenskapen.
Länge hade jag önskat att få göra bekantskap med den berömda Herr Blom, som enligt hvad Herr Acerbi berättar, var på en gång Bergmästare i Fahlun, Doktor i Läkarekonsten, Rådman i Stockholm och Ledamot af Kongl. VettenskapsAkademien. Jag begynte med att söka underrättelse angående Fahlu grufva, dess afkastning och inrättningar: han var ej bergmästare. — Jag begärde råd i afseende på min helsa, och räckte honom med höflighet min puls att undersöka: han var ej doktor. — Jag frågade honom om han ofta infann sig i Kongl. Vettenskaps-Akademiens sammankomster. Aldrig, svarade han mig. Men hvarför aldrig, invände jag förundrad. Hans skäl var godt: han var ej Ledamot.
Nu kastade jag i förargelsen min Acerbi under bordet, med beslut att aldrig öppna honom. Just i samma ögonblick erhöll jag ett bref, som underrättade mig, att min brors ögonsjukdom märkligen tilltagit, och att läkarne vore rådville derom. Nu påminte jag mig äfven att jag läst hos Herr Acerbi om en viss ögonläkare här i Stockholm, vid namn Odhelius, som icke längesedan stått i rop för flera lyckliga kurer af detta
