nödvändigt blifva, som nyss sades, fullkomligt enkel, derigenom fullkomligen densamma hos alla människor, och derigenom äfven känslans motsvarighet blifva hos alla likartad. Också vittnar erfarenheten att så förhåller sig.
Hvad förtjenst af skrifart man således må nämna, hvilket fel man må helst tänka sig, så står fast, att allt hvad som är ensamt och tydligen denna förtjenst, allt hvad som är ensamt och tydligen detta fel, behagar eller misshagar alla (efter naturen deraf), så snart de genom odlingens tillväxt sättas deraf i klar erfarenhet. Det är blott när man ifrån det allmänna begreppet kommer till dess användning i verkligheten; blott när förtjensten eller felaktigheten (hvilket nödvändigt måste i all skrift oftare inträffa) icke är helt och hållen sådan, icke allt igenom nog likartad, utan blandad, förtjensten med någon brist, felet med något behag; – det är blott då, säger jag, som genom tvåsidigheten af sjelfva föremålet känslorna derföre åtskilja sig, och som man dömmer olika, till bifall eller förkastelse.
Således förenar man sig visserligen öfverallt, att förkasta det låga: blott ej då, när det visar sig såsom enkel oprydd natur, eller vissa seders och föremåls likare afskillring; – det i sin natur vidriga, ohyggliga: blott ej då, när det, som
