för honom och hans land framhvälfde en lång följd af blodspillan och förödelser. Och detta krig företogs (märkom det) icke för att hämna oförrätter; icke för att rädda sitt lands sjelfständighet; icke för att mota anläggningar af en öfvermäktig granne. Blotta begäret att vinna ett landstycke, och att låta tala om sig, se der hela orsaken. Men följderna af detta enda företag, såg man dem ej utsträcka sig öfver mer än hälften af en nära femtioårig regering? och i trots af klokhetens och tapperhetens högsta förmåga, måste han ej se, denne store Konung, sin thron vackla, sin hufvudstad öfversvämmad af fiender, sina tillgångar uttömda, och sig sjelf i vissa ögonblick nära intill mordisk förtviflan? En lång lefnad satte honom i stånd att förbättra allt. Åt Gustaf III var en lika lycklig lott icke beskärd. Honom unnades blott en half lifstid, och hans bana ligger till hälften ofulländad. Dömmom honom då, om ej efter ädelmodets grundsatser, åtminstone efter billighetens.
Vill ni föröfrigt känna, en regents verkliga sinnesart, så döm derom med säkerhet från de historiska exempel, som gjort på honom det lifligaste intryck, och lemnat qvar ett begär till efterföljd, hvilket sällan felar att i sinom tid uppenbara sig. Hvarken Carl XII:s Alexandriska
