personerna sågo sig vid hvarje steg omkringsväfvade af ögon och öron, för hvilka de hade att taga sig i akt. Bör man förundra sig, om han i en sådan skola lärde att, intill fullkomlighet, råda öfver sig sjelf; att djupt inhölja sin tankes hemligheter, och att möta med ett oläsligt ansigte äfven den slugaste spejarekonst? På den fot man emot honom och hans hus ställde sig, med hvad rätt fordrade man af honom enfaldens genomskinlighet? Vet man ej, med hvilka töcken af tystnad och hemlighet räddaren af en Stat ofta måste omkringhvälfva sig, under sin väg till det stora ändamålet? Vet man ej, att äfven den ädlaste klokhet har sina förklädningar, likasom sjelfva falskheten, utan att derföre stå i ringaste skyldskap med detta låghetens svarta foster? Hvem som närmare känt Konung Gustaf III måste medgifva, att ingen kunde vara i det enskilta lifvet mera öppen och oförställd än han. Hans umgänge skulle, det förutan, ej hafva varit till så hög grad älskansvärdt. På politikens bana uppträdde han deremot likasom i fulla rustningen af sin klokhet och sinnesstyrka. Det var här hans Konungalif. Om intrycken af dess missöden och vidrigheter, intrycken af motstånd och faror, af stämplingar, otack och trolösheter, sällan eller aldrig uppenbarade sig i hans anletsdrag, månne
