hvartill jag på tjugu års tid ej kunnat finna förläggare, kom ordningen till hans poem, hvaröfver jag tilltalade honom på följande sätt:
”Ni är en ung man, min kära herre, sade jag, som ej saknar snille. Gud har gifvit er vackra pund, och ni kan bli en god poet vid femtio eller sextio års ålder, om ni emellertid följer med läraktighet erfarna och utlefvade mäns råd och undervisningar. Utom orden, konstruktionerna, metaforerna och de något osymboliska meningarne, finner jag i ert poem annars ingenting, som icke är vackert och berömligt. Jag har två goda råd att gifva er derom.”
”Det första är, att från början till slut, ju oftare ju hellre, utstryka och omskrifva det. Man kan aldrig på annat sätt vara säker att man gjort ett godt poem. Ni tycker måhända, att vissa tankar äro både sanna och träffande. Gör ingenting: effacéz souvent, säger Boileau. Tro mig: alla elaka poemer hafva intet annat fel, än att deri är för litet utstrukit. Nil sine magno labore natura dedit mortalibus.”
”Naturen gaf oss ingenting förutan gräslig pina:
Man måste grubbla länge på det höga och det fina.”
”Mitt andra råd är att, så länge ni kan, bevara ert arbete från så många arbetens vanliga
