förderf, trycksvärtan. Horatius gömde sina i nio år. Vill ni vara ännu vissare på er sak? Göm edra i aderton. Man måste lemna skrifsanden sina vissa somrar att torka på. Ni tror ej hvad det verkar till ett poems godhet att först hafva skörnat i bordslådan. Det är visst derom som man kan säga, att hvad som nedlägges i förgänglighet, det skall uppstå i oförgänglighet. Jag ger er ej ett råd, hvars grundlighet jag ej sjelf på ett eller annat sätt erfarit. Det är ingenting annat än utgifningen, som skadat mina arbeten.”
”Skulle tiden vid allt detta falla er lång, sätt då i ert förtroende några få intima vänner: på sin höjd femtio elller sextio. Fånga dem hemma hos er, den ena efter den andra, eller grip dem på sängen om mornarna, och läs opp för dem. Förebär nyttan af deras granskning: pressa deras höflighet, sug deras beröm om också blott droppa efter droppa: det läskar, försäkrar jag. Under väntan på utgifningens stora ära, njuter ni således redan en slags ljuf försmak deraf, hvilken genom samma lätta konstgrepp kan (om jag så får uttrycka mig) alltid behållas qvar i munnen. Och skulle ni än vid närmare öfverläggning alldeles försaka tryckningsäran, alldeles förlora ur ögnasigte edra verks odödlighet, kan dock berömmet af den dagliga uppläsningen, hvilket dessutom fås till långt
