Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/397

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 391 —

bättre pris, i nödfall ersätta efterverldens. Det blir en slags lifränta af edra vittra skatter, som ni drar à fond perdu; hvilket ej alltid är den sämsta uträkningen.” Se der de trogna lärdomar, som jag vid detta tillfälle meddelade. Begäret att vägleda andra, sedan jag sjelf ingen väg kunnat hitta i vitterheten, hade stigit hos mig till en passion af oemotståndlig kraft.

Den unga skalden tackade mig med höflighet, och lofvade att taga mina råd i öfvervägande. Om tre dar var hans pjes tryckt, och emottogs med ett allmänt rop af bifall och välbehag.

Jag beklagade den falska smakens framgång, men tröstade mig af en läraktigare skald, som uppväxte, under min tillsyn, och öfver hvars poemer jag ägde, genom vissa relationer med hans anhöriga, ett fullkomligt jus vitae & necis.

All granskning, sade jag till denne, har sin grund i de fel som i ett poem förekomma. Men konsten är att upptäcka dem. Deri består den goda smaken. Se här hvad en mångårig djup meditation derom uppenbarat mig.

Är det icke sant, att alla de fel som finnas i ett poem, måste nödvändigt finnas inneslutne emellan den första raden och den sista? Men hvad är det som mellan dem innehålles? Åter andra