rader. Och hvaraf bestå dessa? Af ord. Genomlöp Grekers, Romares, Fransosers, Engelsmäns, Tyskars, alla nationers poesier: ingen enda skall finnas, som ej består af ord. Är det då icke sant, att när man funnit alla ordens felaktigheter, har man med detsamma upptäckt alla de felaktigheter, som ett poem kan innehålla?
Jag medgifver att af orden uppkommer stundom något, som man plägar kalla uttryck och tankar. Men är det icke sant, att om ni lyckligen förändrar alla orden af en felaktig tanke, så har det sedan ingen fara med sjelfva tanken? Alltså bli alltid orden granskningens verkliga föremål.
Efter dessa principer af solid kritik företogs nu den läraktige skaldens poetiska försök, hvilket med möjligaste flit genomhäcklades, genomgrubblades, genomtröglades, ord från ord, rad från rad, sida från sida. Der klipptes vingarne af en tanke som höll på att lyfta sig. Der afkyldes ett varmt uttryck som tycktes förborga en gnista eld. Der drogs en litet dristigare metafor, så lågt som möjligt, ner till hvardagstalet. Der utvidgades en kort mening, som syntes innehålla mindre ord än sak, o. s. v. Sedan arbetet under några månaders förlopp blifvit på detta sätt, och genom dessa omsorger, fördt till höjden af
