Den här sidan har korrekturlästs
— 421 —
Med all sin hätskhet, qvickhet och kredit;
Den ädle Rousseau, öfver gäckeri’t,
Ler åt hans harm, och går bredvid hans sida.
Går han ej framför honom? Se der en tvist som aldrig skall slutas, emellan qvickheten och betraktelsen; emellan det vidtomfamnande snillet och det i få punkter sammandragna; emellan den spelande tanken och den djupt sökande; emellan känslan som flammar, och känslan som starkt genomeldar; emellan ärelystnadens stora afeigter och redlighetens; emellan de lockande behagen och den medsläpande kraften: ty, hvar finnes en domare dem emellan?
