med oafbruten uppmärksamhet hafva följt och utspejat alla fenomener af denna ädla sinnesrörelse, tyckes likväl ej hafva gjort sig det minsta begrepp om dess möjliga inflytande på stafningen af ett språk. En sednare erfarenhet ersätter i den delen Youngs okunnighet Den bevisar att från segrar och statsplaner intill bokstäfver, är ingenting för högt öfver, eller för lågt under den menskliga ärelystnaden. Och likasom man säger att det allmänna, till allt utspridda naturlifvet är det samma i sjelfva solen, och i det minsta grässtrå som växer på marken, så finna vi äfven hedersdriften, fastän något olikt till föremålen, likväl alltid samma häftigt verkande passion, — hos den korsikanske löjtnanten, som gör i våra dagar tre världsdelars beundran, och hos den svenske, som blott begär att få sin titel stafvad på fransyskt sätt. Det starkaste motståndet emot en mera förnuftsenlig ortografi än den man hittills följt, förutsäges verkligt från en och annan af dem, hvilka, genom forntidens lån af främmande embetsnamn, kommit i en afundsvärd besittning af utländska, isynnerhet fransyska titlar. Man lär våga allt, gissas det, för den fransyska bokstafveringen af sin karakter; lär ej så lätt uppoffra rättigheten att skrifva Lieutenant, på ett motvändt sätt till uttalet som säger Löjtnant, och att
