stafva med c likasom med eur eller queur, sådana titlar som Directeur, Controlleur, Fabriqueur; fastän c i svenska ord aldrig har detta bruk, och fastän ljuden ör och kör i vårt språk ingalunda tecknas på förenämda sätt. Som den fransyska titelstafningen, genom en viss oläslighet för den olärda hopen, förmånligt utmärker sig ifrån vanliga svenska ord, så anses den äfven meddela i mån deraf en större glans åt dessa titlars lyckliga innehafvare. Den pryder, påstår man, en utanskrift, ett visitkort, ett notifikationsblad, en artikel i tidningarne, helt annorlunda än simpel svensk stafning, och hör derigenom, som all annan heder, till förtjenstens belöning. Utom dem som i allmänhet anse för mycket olärdt och snöpligt, att ej skrifva en viss större del af svenska språket på latin eller fransyska, har detta gamla prydliga bruk således äfven ett slags helt egna och särskilta försvarare, hvilka strida för osvenskan deraf, såsom för en dem tillhörig personlig hedersrätt. Om det sker i detta fall som i alla andra, att det tysta förnuftiga omdömet gör ej buller, och att blott den som ropar höres: om man således har ingen rättvis orsak att hålla några stojande röster för den allmänna meningen; bevisa likväl flera anledningar och äfven offentliga blad, att sådana verkligt gifvas, hvilka betrakta
