sysslorna såsom betydligt förringade genom svensk bokstafvering, och anse den utländska ritningen såsom en äganderätt, tillagd innehafvaren genom fullmaktens klara lydelse, hvaraf ingen således har att frånkänna någon ett enda fransyskt strek. Förgäfves lemnade sjelfva den store beskyddaren och förädlaren af sitt språk, den odödlige Konung Gustaf III, det mest talande vedermäle af kärlek för modersmålet, då han ibland sina konungsliga omsorger derföre, äfven vid inrättandet af nya embeten och värdigheter, nästan alltid iakttog att gifva dem svenska namn, såsom Statsfru, Öfverste-Kammarjunkare, Ordens-Ombudsman, Fogat, m. fl. Förgäfves tyckas dessa efterdömen hafva bordt utsprida aktning för vårt eget språks fordringar, och leda småningom äfven till våra utländska titlars försvenskande, åtminstone så mycket som kan ske genom stafningens enlighet med det öfriga språket. Man vill, i anseende till dessa sistnämda titlar, hvarken det ena eller det andra; hvarken svensk öfversättning eller svensk bokstafvering. Man vore säkert ej nöjd med att kallas Herr Hufvudman, Herr Anförare, hellre än Herr Capitaine; Herr I stället varande, Herr Andre Hufvudman, Herr Andre Anförare, hellre än Herr Lieutenant; Herr Styresman, Herr Förstyrare, hellre än Herr
