Directeur, o. s. v.; men man vill ej heller tillåta att, med bibehållande af de antagna titlarna, stafningen åtminstone rättas efter svensk ljudart och svenska språkgrunder. Hvad som skett utan allt klander med ett af de högsta embeten både i stat och kyrka, med sjelfva Erkebiskopstiteln (ursprungligen: Archi-Episcopus), får ej ske med Capitaines-, Lieutenants-, Directeurs-, Controlleurs-, Auditeurs-titlarna, ehuru den Erkebiskopliga titeln synes mig, om jag törs säga det, ingalunda eftergifva någon af dessa, hvarken i gravitet och allvarsam värdighet, eller i fordran på lärd etymologisk noggrannhet. De som förklara sig deremot, kunna ej nog förundra sig öfver orimligheten att invända emot ett fransyskt bruk svenska språkets fordringar, (likasom ett sådant språk som vårt hade några fordringar) eller huru man understår sig att af sådan orsak skära den ena eller andra fransyska hedersbokstafven af medborgare, och dömma dem, på eget ortografiskt bevåg, till simpel svensk titelstafning. Man håller ingen ortografisk lära, ingen Språk-akademi i verlden mera berättigad att indraga en half stafvelse af titeln, än ett halft qvartal af löningen, och synes föga benägen att, i sådana embeten och förrättningar, åtnöja sig hädanefter med en enda bokstafs sämre villkor, än man dervid hittills
