Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/493

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 487 —

öfriga grannlåten såsom siratliga inskrifter på flaskorna hos edra luktkrämare, som utvisa likörernas olika dyrbarhet, men göra den ej. Också, när jag hört här i Wien karakterer af alla längder, sett band och stjernor af alla färgor och storlekar, har jag aldrig tviflat om deras deremot svarande värde, som blifvit dermed utsirade; och har alltid inrättat min vördnad efter den påsatta utanskriften. När jag t. ex. sett en enda liten stjerna i knapphålet på någon omkringvandrande dödlig, har jag, så brådtom jag än haft, alltid bugat mig åtminstone en gång i förbigående, tänkande vid mig sjelf: haf tack ärlige man för den stora nytta du gjort land och rike. När jag åter ibland mött någon med tvenne bredvid hvarandra, har jag två gånger bugat mig, tankande dervid: se der i det minsta två stora gerningar mer till landets ära och förkofran! Men när jag då och då vid sina tillfällen fått blicka anlete mot anlete dessa med prydnader helt och hållet öföfversnöade personer, på hvilka någon gång allt hvad som synes är hederstecken, ansigtet undantaget; då, min herre, har jag tvärstannat midt i loppet, och utropat i min förundran: o hvilka otroliga saker lärer ej denna höga herren till landets väl hafva uträttat! Och om landet, Gud nåde, genom tidernas beskaffenhet, ändå icke är