väntar vid deras säng, intill dess de behaga vakna och emottaga henne.
B. Allt detta vill då säga, min herre, att en sådan man, oaktadt den lycka han gjort, intet är ändå en man som sig bör, så framt han ej, i stället för att sjelf hafva skapat sitt värde, fått det till skänks af sin farfar, eller farfars far?
A. Alldeles. Men han kan komma att slutligen passera derföre, om han efter att hafva gjort de första stegen, pousserar sig med styrka, det vill säga på god tyska: knuffar eller kryper sig bra fram. Om han kläder sig präktigt; håller kusk och kammartjenare; låter smärre folk länge vänta på sig i förmaket; tröttnar ej att sjelf vanka oaflåtligen i de ännu högre förmaken; svettas tropligtigast i hofträngseln; har starka tår att lyfta sig på; framsticker, hvarhelst öppning gifves, ett väl pudradt hufvud och ett underdånigt leende ansigte; infinner sig flitigt på spektakler, assembleer, supéer; tränger sig mer och mer in i förnäma sällskap; sätter tålamodet emot deras första förakt, förställningen och smickret emot deras fortfarande stolthet; böjer sig gradvis för de högre och högre; blir gradvis rakare emot de lägre och lägre; håller mätresser, spelar högt spel,
