den icke i betraktande. Sådana äro Ärans helgade lagar; och skulle ni väl tro Sedernas mindre grannlaga? Men på hvad sätt kunna sederna fullkomligare röja sig, än genom den yttersta delikatess i ord och uttryck? En sådan herre kan redan hafva betalt sin mätress 12, 15, 20 qvartal; kan hafva i flera repriser släppt och återtagit henne; ja, han kan genom vissa onämneliga missöden, längesedan antingen hafva försatt henne, eller blifvit af henne försatt i det för begges helsa äfventyrligaste tillstånd, utan att under hela denna långa bekantskap någonsin hafva sårat hennes köns blygsamhet med ett enda ord ogilladt af sedernas grannlagenhet.
B. Ni upplyser mig småningom. Och jag har blott några öfriga frågor att göra er. Säg mig: en man som sig bör, behöfver han äga hvad man kallar sundt förnuft?
A. Alldeles onödigt. Det är långt bättre, om han i stället har den lyckan att till någon grad äga hvad man kallar caquet; det vill säga, konsten att tala utan att behöfva tankar.
B. Nå vidare. En man som sig bör, kan han vara emot medelmåttigt folk nedlåten och umgänglig?
