Om och till Föreläsaren i Konsternas Historia.
(Från Landsorten.)
Under det att konsternas domare, den stridbare Herr Hammarsköld, briljerar nu för tiden med sin polemik ibland sjelfva Rikets Ridderskap, och i ärenden, för hvilka han kan sägas vara på visst sätt född, och på visst sätt intet född, sysselsätta vi oss, vi andra konstälskare, med frågor tillhörige vår lägre krets, men likväl ej orimliga. Se här en, till Herr Hammarsköld sjelf, som vi med en mun göra honom.
Hvad i all verlden tänkte ni på Herr Hammarsköld, då ni från trycket utgaf edra Föreläsningar? Sedan er muns väder redan hade fått i god fred beledsaga dem till alla närvarandes öron, och den hulda luften emottagit hela innehållet, hvarföre anförtro dem åt er största ovän, den läsbara bokstafven? Visste ni ej huru den lilla förrädarn dagligen förvandlar det luftiga förflygande menniskotalet till stelnad sottis på papperet, hvari kritiken hugger sina fula märken? Hade ni verkligen glömt detta, så har ni åtminstone blifvit på ett temligt kraftigt sätt erinrad derom.
Vårt hopp var naturligtvis, att af ert kungjorda lärdomsverk få lära, om ej konsternas äkta
