som litet sprida sig, utvisa numrorna 298, 302, 6, 13, 18, 19, 31, 34, för förra och innevarande år af Stockholms-Posten. — Genien, hvars ansigte röjer en blandning af allvar och ironisk natur, framhåller med ena handen nyssnämda pappersrulle, och pekar leende på Föreläsaren med den delen af andra handen, hvaråt Persii naiva Öfversättare gifvit på sitt ansvar namn af Fyskamsfingret.
Hvad tidsmomentet angår, så berättas händelsen vara tagen i det ögonblicket, då Föreläsaren talar om den målade altartaflan i Kongl. Slotts-Kapellet, och skola alla dragen af Föreläsarens ansigte mästerligen uttrycka det själens tillstånd, då man icke vet hvad man säger.
Andra påstå likväl oriktigheten af denna uppgift, och försäkra att händelsen är tagen i det ögonblicket, då Föreläsaren, efter flere smädande utlåtelser om en viss förtjent konstnär, kungör hans död såsom timad i Stockholm år 1811. Man ser i detta ögonblick å ena sidan artisten, som sjelf närvarande i församlingen uppreser sig till allas stora gamman, midt inför talarens ögon, lång och synbarlig, med aftäckt hufvud och skrattande ansigte: å andra sidan Föreläsaren, som bestört och förvirrad, men alltid ur stånd att låta rätta
