Sida:Leopold Samlade 5 1833.djvu/538

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 532 —

således utan alla de ömtåligheter, småagg och fiendskaper, som söndra menniskor, var han från sin sida i fred med alla. Men han var af en mild natur, icke af en vek och osjelfständig; den eftergifnaste i samtal och umgänge, den oböjligaste i egna öfvertygelser; ur stånd att hata och skada, men icke derföre vapenlös emot oförrätter; ty hans förakt var skarpt och hade rättvisans oföränderlighet. Olyckan och bekymret funno aldrig en öpnare famn, och ägde alltid allt hvad han sjelf ägde. Den som skrifver detta, vet honom, vid ett sådant tillfälle, hafva frånskänkt sig en besparad summa, som flera rika skulle ansett sig frikostiga att hafva sammanskjutit. På lycka och välstånd tänkte han väl knappast någonsin; men han ägde i högt mått hvad som ersätter dem, konsten att umbära. Hans enda passioner voro friheten, lugnet, läsningen; och denna sista behöll alltid samma föremål. Himlarymdens omätliga stjernriken, och de lysande klotens rörelsebanor, dem han ägde nog insigt att med vettenskapligt öga följa och beundra; jordens haf och länder, med deras stora, omvexlande naturscener; folkslagens skiljaktiga slägtarter och omhvälfvande öden; menniskokraftens stora företag i samhällsbildning, hjeltebragd, båtande odlingsvärf och vettenskapskultur; tilläggom seklernas mästerstycken