i skaldekonst eller vältalighet: sådan var den verld af upphöjda föremål för tanken eller känslan, hvilken Sjöbergs sinne gladdes att få ostördt bebo, om ock till pris af lyckans förmåner; och hvartill han med korta stunders afbrott alltid återkom. Utom den, existerade verlden för honom blott i kretsen af några få, men starkt tillgifna vänner, af hvilka han aldrig förlorat någon, utan genom döden. Under de sista åren af sin lefnad, qvarhölls han oafbrutet inom sin boning af rheumatiska plågor. Blott några få dagar före sin död, erfor han äfven ett annat särskilt illamående och lät, efter förnyade anfall deraf, kalla sin läkare, som var tillika hans ungdomsvän. På samma gång med denne inträffade ännu en annan vän, den äldste och närmaste af alla. Man tog plats vid hans säng, afhörde berättelsen om hans tillstånd, och läkaren gjorde några frågor, som genast och med riktighet besvarades. På en gång uteblefvo svaren. Han var redan afsomnad; utan att någon minsta rubbning i anletsdragen hade förrådt öfvergången emellan de begge lifven.
Man har förebrått Sjöberg att hafva skrifvit alltför litet, och att ej allenast hafva upptagit, bland sina skrifter, några stycken af ett visst lättsinnigt slag; men äfven att, vid en senare ålder, hafva ökat antalet deraf. På den förra
