ett riktigt rådfördt omdöme, kommer alltid småningom till den ena efter den andra af det fransyska skådespelets erkända lagar, likasom att en högre kultur måste, ehvar den vunnit insteg, nödvändigt medföra denna strängare urskillning, och derigenom segra på den lägre. Om och när den likväl skall någonsin sträcka sig äfven till större menigheter, vill jag ej åtaga mig att afgöra. Andra sätt och slag af teaternöjen må intilldess verkligen vara för dem lämpligare, och kunna genom geniets förtjenst upphöjas till en viss berömlighet; endast upphöre man, att ideligen utropa dessa sätt och slag för konstens verkliga höjd och fullkomlighet. Man kan i kraft af mycken talang förbättra eller godtgöra det i sig sjelf felaktiga, men ovedersägligt förblir dock alltid, jag upprepar det, att ingenting kan möjligen komma att utgöra en allmän och varaktig lag för smaken, som vid högre odling och bättre omdöme måste böra anses såsom förkastligt.
Stilen.
Dennas lagar äro: 1:o Valet af stil, efter ändamålets fordran af en upphöjdare eller en mera nedlåten. Retorikskrifvarne säga, att starkare schematiska rörelser, högre bilder och liknelser, höra till högre ämnen, och motsatsen deraf till lägre,
