på bevisningens visshet hafva uppkommit å ena sidan dessa ryktbara dogmatiska systemer, som hvardera i sin ordning glänst och sönderfallit; å den andra det skeptiska tviflet, som väckt och retadt af den dogmatiska myndigheten, icke allenast omhvälft, hvar efter annan, dessa vördade lärobyggnader; men äfven med stark hand skakat eller uppryckt sjelfva grundvalarna för hela den menskliga kunskapen. Sådan var Bayle i vissa artiklar af sin ryktbara Diktionär. Sådan framför alla andra Hume i sin undersökning af den så kallade orsaklighetsprincipen. Det behöfdes ej mer än detta enda jetteslag, för att ej allenast sönderkrossa på en gång alla systemer, men äfven göra all bevisning rent af omöjlig.
Till antalet af dessa skepticismens kämpar hör visserligen ej i något afseende den berömde Locke, i fall ej mitt omdöme felar, den visaste, redbaraste, uppriktigaste af alla, som behandlat filosofiska ämnen. Visserligen var aldrig hans afsigt att förbrylla eller modfälla menniskosinnet genom det ringaste tvifvelsmål om våra förnuftsgrunders pålitlighet. Men genom sitt odödliga verk om Menniskoförståndet, hade han från en annan sida undergräft hela den förvånande tornbyggnaden af det dåvarande spekulativa systemet. Ifrån
