abstrakta svårigheter, var derigenom äfven mindre överstigande de allmänna begreppskrafterna: ett mått af kunskap och visshet, hvarmed, efter så många fruktlösa försök, menniskosnillet tycktes ändteligen hafva beslutit, att intill den stora dagen af gåtans upplösning med blygsamhet åtnöja sig.
I denna belägenhet var filosofien, när i våra dagar en ny omhvälfning för henne inföll, mera stor och förvånande än någon föregående. Det måste väl så förhålla sig, att system och bevisning hafva för menniskosinnet oemotståndliga behag; att otåligheten plågas af ett halft och tvifvelaktigt ljus, med ett ord, att vi sträfva oupphörligen till någon ting afgjordt och fullkomligt, skulle det ock vara blott en afgjord och fullkomlig okunnighet. Det fordna systemet hade förutsatt sinnenas visshet och osvikligheten af vår fysiska erfarenhet. Det hade, långt ifrån att inskränka gilltigheten af våra allmänna förståndsgrunder, tvertom för långt utsträckt deras område, och byggt på dem med allt för stor dristighet. Idealismens finheter, likasom skepticismens, hade begge delarne blifvit med missaktning afvista. Hvad har händt? Af begge dessa elementer i en kropp förenade, fast med förvandling till en produkt af helt egen beskaffenhet, har i våra dagar uppkommit den
