våra allmänna yttersta förnuftsgrunder utgöra blott skapelser af vår egen inbillning, våra antagna tankevanor, och hafva i sig sjelfva ingen pålitlighet. Det är klart, att våra slutsatser, så riktigt sammanbundna de än må vara, måste dock allesammans falla till intet, så snart det vore bevist, att sinnenas erfarenhet och de allmänna tankegrunder, hvarpå dessa slutsatser byggas, vore i och för sig sjelfva falska och förledande.
Man tycker sig nästan ej kunna uppfinna ett tredje sätt hvarpå filosofien skulle kunna vara falsk, och likväl har det blifvit uppfunnet. Det vore i fall någon kunde säga med sanning: idealisterna hafva orätt; vi måste antaga ting utom eller att så må sägas bakom våra föreställningar, som ligga till grund för dem, och som genom sinnlig erfarenhet verka på oss; men de föreställningar, som derigenom hos oss åstadkommas, svara på intet sätt emot sjelfva dessa ting utom dem, hafva med dem ingen minsta likhet, och lemna oss om deras sanna beskaffenhet icke det ringaste begrepp.
På lika sätt, om med bevist sanning äfven kunde tilläggas: skeptikerne hafva orätt; det gifves förnuftsgrunder, verkliga fornuftsgrunder, icke tillskapade af vår inbillning eller våra tankevanor,
