sakkännedom ej låter ersätta sig genom blotta allmänna tankegrunder, hvad är filosofien, eller hvad kan hon annat vara, än ett forskande förnuft, som bygger på grunder af större eller mindre sannolikhet, och finner sitt mål vid den högsta ernådda graden deraf? Såsom försök att tillfredsställa menniskosinnet genom sannolika uppgifter till sin egen närmare kännedom, och derigenom såsom ett nyttigt förråd af djupa begrundningar, skola dessa undersökningar om menniskotankens natur och innersta grundkrafter visserligen alltid behålla ett stort värde och alltid tillhöra filosofien; kanhända likväl mera såsom en särskilt afdelning af hennes lärobyggnad, än såsom sjelfva grunden dertill: på det hon nemligen ej må löpa fara att med den rubbade grundvalen vid hvarje nytt försök omstörtas igen. Att uttrycka mig tydligare: filosofien torde på tiden af sin fullkomligt ernådda stadga ändteligen utnöja sig att vara i dessa ämnen, hvad hon i sanning endast kan vara, en blott undersökningslära, ett förråd af konjektural skarpsinnighet, och under insedd omöjlighet att någonsin förvandla sina djupsinnigaste gissningar till ett system af ofelbar kunskap, böra i synnerhet förbjuda sig, att vid hvarje nytt, glimmande tankesken, omskapa derefter, som ofta skett, sina
