kan hon uppfylla det? Månne genom bevista kunskaper? Troligen skola de blifva oss för alltid omöjliga. Månne då genom bevist okunnighet, och förnekande af all redbar motsvarighet till våra förstånds begrepp? Hon skall till denna bevisning finna sig evigt lika oförmögen, som till den af våra tankegrunders oinskränkta gilltighet. Hvad kan då filosofien här vara, och hvad skall hon slutligen blifva? Icke bevisning, svarar jag, men hvad som ersätter den, vishetslära. Redan i blotta begreppet af detta ord, i fall det annars får antagas för mer än ett tomt ljud, ligger förutsättningen af en värdighet, en moralisk höghet, som icke skulle kunna ägas af den metafysiska bevisningen; ty den demonstrativa vissheten, som tvingar medgifvandet, hindrar det tillika att vara förtjenande, och de sublima satserna: Gud, Försyn, Odödlighet, skulle på sådant sätt genom ingen högre natur åtskilja sig ifrån satsen om likheten i en triangel af trenne vinklar med tvenne räta. Naturen har ej så velat. Hon har velat, att förnuftet skulle inse dessa stora sanningar, men ej kunna (om det uttrycket tillåtes mig) pocka sig till ovedersägligheten deraf. Hon hav velat, att vissheten skulle här bero af menniskosinnets upphöjning till Vishetens moraliska värdighet, och
