Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/194

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 190 —

Antingen af brist på en stundom nyttig fåfänga, eller af öfvervägande böjelse för lefnadens beqvämlighet, undvek han all möda, som han ansåg för umbärlig. Men den muntliga undervisningen var deremot hans nöje, var snarare hans hvila än hans arbete, och den fortsatte han, så mycket hans aftagande krafter tilläto honom, intill sina sista dagar. Äfven ifrån den säng, hvarur han aldrig mera uppstod, fullföljde han sina lärda samtal med den vettgiriga ungdomen. Mer än en af Eder, J berömlige ynlingar, som i dag kanhända skänken hans minne en tacksam och hemlig tår, mer än af Eder lärer kunna besanna, med hvilken beredvillighet han, under ensligheten af sitt sjukliga tillstånd, emottog Eder i sin hydda, så ofta J sökten hans upplysningar. Påminnen Eder, huru han då, sittande framlutad och nästan sammanböjd, upplyfte från sina knän sitt nedsunkna hufvud, och öppnade sina tillslutna ögon, för att likasom skänka Eder sista qvarlefvan af den röst, som varit helgad åt Eder undervisning.

Man har förebrått vår aflidne lärde den ombytlighet i filosofiska satser, den nästan lika benägenhet att antaga och försvara alla meningar, som man hos en Bayle och andra stämplar med namn af skeptisk förförelse, och som man kanhända rättare borde kalla en filosofisk villrådighet.