det nvss anförda. Det förekommer i 2:dra delen pag. 263: Sverige hade icke år 1786 tillgångar nog, att med 15 R:dr stycket frälsa från knifven hundrade späda barn, som årligen mördas af sina mödrar: men tre år derefter hade det penningar åt emellan 60 och 80,000 Svenskar, som måste bita i gräset. Det är tid att upphöra med dessa utdrag, och att hämma denna tåreflod. Hr B. gråter för oerhördt.
För lågheten att genom dessa anförda ställen vilja bereda Hr B. något annat missnöje, än det som kunde följa af hvar förnuftig läsares förtrytelse, lärer recensenten troligen ej kunna misstänkas. Han afskyr, så mycket hvar hederlig man bör göra, det nedriga sättet (som ej är utan exempel), att af arghet eller tillgjordt nit i allmänna papper anklaga med-undersåter, och utan blygd tillägga dem afsigter, hvilka, om de vore bevisliga, det visserligen vore långt utom den litterära kritikens gränsor att beifra. Denna bok är dessutom i sin tredje upplaga kringspridd ibland allmänheten, och kan således genom närvarande recension föga vinna i publicitet.
Men hvad recensenten, både såsom läsare af Hr B:s arbete, och måhända någorlunda domsgill
