och egen vilja. Med den skillnad likväl här, att till dessa små krafters iordninghållande inom menniskan, har Herr Voltaire hvarken förunnat menniskan kretsdirektörer, eller riksdag, eller rikskammarrätt, eller riksöfverhufvud.
Pag. 117. Innan Herr Voltaires åttationde år hade då (i fall minnet vore materiellt) i hans hjerna bordt vara ännu trängre än i Stockholms packhus, när lossningen vid Skeppsbron är som starkast.
Pag. 125. Denna ädla varelse (själen) visar sig för oss likasom beständigt i fönsterne af sitt palats. — Lifvet bor deremot likasom i köket. Dess förrättningar der äro, att skura diskar, sätta på grytan till nästa mål, bära ut soporne, skaffa ved och vatten, ungefär som en annan kökspiga. Det är oskiljaktigt från själen, så länge hon bor i kroppen, men såsom domestik. Det följer själen genom verlden, men åker på drängslädan.
Pag. 164. Hunden löper icke af samma orsak åt skogen, som flickan åker på maskeraden. Utan hunden fiker efter villebrådet i skogen, af samma orsak som besökaren fiker efter bränvinskaggen i tullen. Ack hvad jag skall äta! — tänker hunden. Ack hvad jag skall supa! — tänker besökarn. Begge föras de af sin snålhet. Ty ingendera hade svultit ihjel, om de icke fått det fånget.
