Våldet på Belindas lock. Komisk Hjeltedikt af Alexander Pope. Öfvers. Stockholm. Ekmanson. 1797. 12:o, 80 sid.
De, som ej af originalet känna detta berömda poem, skola finna sig något förundrade vid den bekantskap dermed, som de här komma att göra. Vördnaden för Skaldens minne, och rättvisan som man är skyldig deråt, befaller recensenten säga, att detta icke är Pope. Hvar och en, aldrig så litet bekant med skaldekonstens mästerstycken, vet att det i dessa smärre ämnen mindre är saken, än sättet att uttrycka den, som utgör den stora poeten. Den lifliga qvickhet, de ohärmeligt leende gracer, hvilka efter sjelfva Voltaires vidgående göra detta poem ojemförligt, man söker dem förgäfves i den svenska prosan; de synas der likasom med en hand bortstrukne: och denna hand är öfversättarens. Det är en hård, men för sanningen och smaken oundviklig bekännelse, att öfversättningen genom nästan ingen förtjenst synes svara emot dessa originalets lätta, skiftande, sylfidiska behag, så framt man ej skulle få nämna trycket, formatet och det yttre omslaget; hvilka i sanning hafva för ögat förtjensten af en viss lockande täckhet. Också väntar man sig med någon sannolikhet, att i denna lilla angenäma bokunge,
