inom dessa små vackra röda eller brokiga permar, finna en penna skuren af gracerna. Popes namn ger dessutom skäl till en sådan förmodan. Emellertid torde det vara omöjligt att lägga en tyngre, krumsnare hand, på ett finare arbete, än här skett. Jag vill ej tala om öfversättarens beständiga misstag om meningen. Men äfven der denna träffats, saknas nästan alltid sanningen af det medfödda uttrycket. Det är ej här geniet, som leker, det är den tunga arbetsmödan, som gör efter med besvär, och gör på ett ledsamt sätt, roligheter. Icke en enda Popisk qvickhet, som ej kryper, uttänd och förlamad; icke en blomma af poetens rika skapelser, som ej framräckes vissnad eller söndertummad. Man skulle säga, att öfversättarn redan från sjelfva titeln velat begynna förskapningen. Poemet heter på Engelska: The Rape of the Lock; eller på rätt god och begriplig Svenska: Den bortröfvade hårlocken. Öfversättaren, icke nöjd med det naturliga namnet, har funnit bättre att kalla det: Våldet på Belindas lock; likasom Belinda vore en förut ganska bekant person, och likasom våldet på en annans hårlockar ej kunde vara af mycket åtskillig beskaffenhet. Men efter öfversättaren ville nödvändigt skilja sig från originalet, hvarföre har han ej så gerna kallat sitt arbete: Våldet på den bortröfvade hårlocken; eller
