som hör till menskligheten och ej till poemet. Det är vackert att hafva medlidande med olycklige; men haf det då också litet med poeten. Lät det ej bli sagdt, att Pope måste misshandlas, på det att öfversättaren skulle få göra en liten röd bok.
"Såsom en slagen här öfversvämmar Asiens fält och Afrikas sandöknar." — Pope säger: förskingrad såsom en flyende här af Asiens troppar eller Afrikas svarta söner. Hvarifrån komma fälten och sandöknarna? I originalet finnas de ej.
"Eller när de skönaste porsliner kastas ner, förvandlas till smulor, och några skimrande stycken endast äro qvar" — Meningen är här densamma, uttrycket är blott ej Popes. Originalet har hvarken: kastas ner, eller äro qvar. Der heter det: när rika kinesiska vaser, fallna från höjden, ligga förvandlade till glittrande stoft och några målade skärfvor.
"Hvad tiden skonar, förkrossar stålet." — Förkrossa, är ej Popes ord, och ej det som uttrycker stålets verkningar. Receives its date, säger poeten, eller, att det får af stålet sin bane, gränsen för sin varaktighet.
"Det underkastar ödets beslut så väl alla minnesmärken som menniskan." — Popes uttryck är, att det underlägger förgängelsens makt, likasom menniskorna sjelfva, äfven deras minnesmärken.
