Svar
af
Svenska Akademiens Direktör
på
Herr Stenhammars Inträdes-Tal
Min Herre!
Det har varit, vid alla de förluster Akademien hittills erfarit, hennes alltid lyckliga lott, att finna ersättningen nästan vid sidan af sjelfva förlusten, och att efter nedlagdt minnesoffer åt en saknad Medbroder, få vända en lika så rättvis som tröstande uppmärksamhet på den nya förtjenst, som kom att bland oss uppfylla den afgångnes rum.
Denna stund, min Herre, synes för första gången icke ens medgifva ersättningens tröst. Af ett öde, som tyckes vilja fördubbla våra klageämnen, emottaga vi sjelfva denna ersättning, mera som ett hopp, än som en verklig egendom. Men vore den ock, genom Er helsas tryggare tillstånd, fullkomligen säker: så stor är likväl den förlust vi gjort, med så lifliga drag har Ni sjelf upphöjt den, att åtanken, ännu i detta ögonblick oåtskiljelig derifrån, med ett slags våld bemästrar sig af de första uttrycken, och att Svenska
