62
sätt utefter Lucifers ben och kommo sedan till en öppning i berget, hvarifrån ändtligen dem gafs rum att åter skåda
en del af himlens härlighet, och dädan
de gingo ut att återse dess stjärnor.
⁎
När de två skalderna kommit bort från Infernos
alla kval, dess mörker, stank och kvalm, känner läsaren
sig lika lätt till mods som de, och han delar af fullaste
hjärta den hänryckning, med hvilken Dante skildrar
deras återinträde på påskdagens morgon i den öfre
världen.
Den blida stämning, med hvilken denna afdelning af det stora skaldeverket inledes, fortfar sedan hela tiden, ty visserligen har man äfven här med syndare att göra, men det är sådana, som hafva ångrat sin skuld och ingenting högre åstunda än att få den slutligen afplånad.
Skärseldsberget har blifvit uppvräkt ur jordens innandöme, när Lucifer nedföll från himlen, och på dess topp befinner sig det jordiska paradiset, där Adam och Eva lefde före syndafallet och som nu utgör det närmaste målet för människobarnens sträfvan, emedan man icke kommer dit, förr än man genomgått reningsprocessens alla stadier. Berget har sju afsatser för de sju dödssynderna, med olika botgöring lämpad för hvar och en af dem, och liksom till Inferno fanns en förgård, så är fallet äfven här, och där dväljas tills vidare de, som på grund af sen ånger icke genast få
