Hoppa till innehållet

Sida:Lidforss Dante 1907.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

70

den, när Dante träffar sin stamfader Cacciaguida; hvilken på följande sätt skildrar den gamla goda tiden i Florens:

Florens, omgifvet af sin gamla ringmur,
från hvilken ännu ljuda dagens tider,
i fred och måttlighet och kyskhet lefde.
Då fanns ej armband eller diademer,
ej kvinnoprål och grannlåt, ej ett bälte,
som var förmer att se än hon, som bar det.
När dotter föddes, fruktade ej fadern,
att hemgiften och giftasåldern skulle
hvar på sitt vis gå från det rätta måttet.
Folktomma hus då ännu icke funnos,
och än Sardanapal ej hunnit visa
hvad för gemakens prakt kan åstadkommas.
Bellincion Berti såg jag gå med spänne
af horn och lädergjord, och ifrån spegeln
hans hustru komma utan sminkadt anlet;
och såg en Nerlo och en Vecchio låta
sig nöja med en simpel sämskskinnsjacka,
och deras hustrur med sitt lin och slända.
O kvinnor sälla! hvar och en var säker
om graf i hemlandsjord, och än låg ingen
för Frankriks skull förlåten af sin make.
Den ena vakade vid vaggan träget
och vyssjade sitt barn på detta språk, som
ger modershjärtat fröjd och roar fadern;
en annan spann ut linet på sin spinnrock,
vid det hon språkade med barn och tjänstfolk
om Fiesole och Rom och de Trojaner.

Dock måste det konstateras, att Beatrice i Paradiset är nästan rent symbolisk, och att, ju mera man fortskrider mot slutet, desto mera blir ock innehållet rent teologiskt. Detta ligger väl emellertid i sakens natur, och, sätter man sig rätt in i densamma, skall