Den här sidan har korrekturlästs
22
AXEL ÅKERBLOM
Se, de fäste å korset Kristum,
klara blodet kring spikarna stod där.
klara blodet kring spikarna stod där.
50. O må Jesum vi alltid prisa,
o må sinnet i tillit brinna!
Ut af hjärtats innersta rotväf
alla å Honom med gråt må kalla!
Dig må vara en evig ära,
alla tungor Dig lofsång sjunge
alltid med seger och ökad sällhet!
Evigt glans och makt Dig smycka! —
o må sinnet i tillit brinna!
Ut af hjärtats innersta rotväf
alla å Honom med gråt må kalla!
Dig må vara en evig ära,
alla tungor Dig lofsång sjunge
alltid med seger och ökad sällhet!
Evigt glans och makt Dig smycka! —
51. Du, som lär, hvad vi gilladt göre,
Jesu god, som ur döden oss reser,
ord nu beskär, som med andakt hörda
utgöra stef, som på tunga lefver![1]
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
Jesu god, som ur döden oss reser,
ord nu beskär, som med andakt hörda
utgöra stef, som på tunga lefver![1]
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
52. Himlens och jordens härskare lämnar
heliga minnen åt människors sinnen.
Blida ännet mot bröstet nedtyngs,
böjdt till att motta hvart slag, som hotar.
Ödmjuk, föga och intet Han säger,
utan klagan Han blickar fager.
Så Han bjuder i smärtfull dödskamp
sig, att ur nöden jag frälsad må stiga.
heliga minnen åt människors sinnen.
Blida ännet mot bröstet nedtyngs,
böjdt till att motta hvart slag, som hotar.
Ödmjuk, föga och intet Han säger,
utan klagan Han blickar fager.
Så Han bjuder i smärtfull dödskamp
sig, att ur nöden jag frälsad må stiga.
53. Hädiskt lastande, hufvuden rista
hedne män och de judar lede.
Kristi lärjungar fly de fleste,
följesmännen, när stormen de känna.
Glömma jag kan ej, ej går ur minnet
Gudamodern i tårars floder.
Må Hon nådig mig uti nöden
minnas engång med huldrikt sinne!
hedne män och de judar lede.
Kristi lärjungar fly de fleste,
följesmännen, när stormen de känna.
Glömma jag kan ej, ej går ur minnet
Gudamodern i tårars floder.
Må Hon nådig mig uti nöden
minnas engång med huldrikt sinne!
54. Helga Drottningens sorger svällde,
smärtan skalf i den böjdas hjärta.
smärtan skalf i den böjdas hjärta.
- ↑ Med denna strof börjar ett nytt stefjamål, hvilket förutsätter ett nytt stef.
