Den här sidan har korrekturlästs
27
LILJA
smärtan i fasande mörker rasar.
Ingen kan bida annat än ångest.
Evig är nöden, men lefvande döden.
Ingen kan bida annat än ångest.
Evig är nöden, men lefvande döden.
74. Han däremot skall fägnad finna
fröjdfull, den Gud till sin glans har bjudit,
ledande mild till den högsta heder,
himmelen gifver; sådana blifva
unga, raska, fria, friska,
fagert skära i glädje och ära.
Gill en fest skall i alla åldrars
åldrar dessa till heder hållas.
fröjdfull, den Gud till sin glans har bjudit,
ledande mild till den högsta heder,
himmelen gifver; sådana blifva
unga, raska, fria, friska,
fagert skära i glädje och ära.
Gill en fest skall i alla åldrars
åldrar dessa till heder hållas.
75. Tårar må regna, tystna må tunga,
talet må sina och själen pinas,
skräckfylldt mitt bröst må skakas och brista!
Skräckfylld jag beder: frälsning räck mig!
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
talet må sina och själen pinas,
skräckfylldt mitt bröst må skakas och brista!
Skräckfylld jag beder: frälsning räck mig!
Höj, o värld, emot himlens nejder,
höj dina armar, i stoftet böj dig!
Heliga sånger mot höjden må springa,
härligt du prise Skaparens kärlek!
76. Två ting jag rädes, domen och döden.
Döden så mången räddningslöst fångar;
tröstlös jag känner, att lefvernets laster
lämna mig redlös åt Herrans vrede.
Mattadt af mångfaldig syndasmitta,
svider mitt bröst och för straffet kvider;
fräckt av Guds bud jag de flesta föraktat,
föga spordes, att gott jag gjorde.
Döden så mången räddningslöst fångar;
tröstlös jag känner, att lefvernets laster
lämna mig redlös åt Herrans vrede.
Mattadt af mångfaldig syndasmitta,
svider mitt bröst och för straffet kvider;
fräckt av Guds bud jag de flesta föraktat,
föga spordes, att gott jag gjorde.
77. Vinduppspändt, har vår osälle andes
öfvermod oss vår sans beröfvat
— svällande bitter af afundsetter,
alltid mig hotat med dränkning dess svallvåg —.
Vredens galla med smärtande svullnad
svedande brinner i uppsvälldt inre,
sega styrkan i sorgens mörker
slites undan ur hjärtegrunden.
öfvermod oss vår sans beröfvat
— svällande bitter af afundsetter,
alltid mig hotat med dränkning dess svallvåg —.
Vredens galla med smärtande svullnad
svedande brinner i uppsvälldt inre,
sega styrkan i sorgens mörker
slites undan ur hjärtegrunden.
78. Girighets tröst med lystna lasters
leda snövind i bröstet sig breder.
Glupskhets kallbrand med gröfsta hulling
gräfver sig in i brottsligt sinne.
leda snövind i bröstet sig breder.
Glupskhets kallbrand med gröfsta hulling
gräfver sig in i brottsligt sinne.
