Hoppa till innehållet

Sida:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

48

människans tankar och böjelser. Att vilja något blott för sin egen skull kan ingen. En hvar måste vilja för det helas skull. Det är samma idé, som Kant uttrycker i sin bok om sedernas metafysik därmed, att hvarje människa bör handla efter en allmän norm, icke efter subjektivt godtycke.

Denna lära om ansvaret med vårt lif vill Swedenborg gifva ökad helgd genom att ställa människan i ständig beröring med andar och änglar (de renaste andarna), med hvilka han förstår de aflidna människorna. En hvar påverkas af såväl onda som goda andar utan att vare sig människan eller andarna i regeln veta om det, lika litet som människorna veta om när eller hur en idé öfverföres till dem. Hela detta samlif är så ordnadt, att det icke upphäfver den enskildes frihet. Det endast ökar hans ansvar och hans kraft att göra godt eller ondt allt efter eget val.

Swedenborgs idé om en andlig värld innanför den synliga och om en medveten eller omedveten samverkan mellan de två världarna är med honom icke ny, men ny är till stor del den åskådliga vissheten om närvaron af denna andevärld. Därigenom blir Swedenborg såsom ingen annan tänkare en odödlighetens filosof. Hela hans lärosystem är fylldt af tron på människans eviga fortvaro.