50
ett evighetsarbete, som skall fostra alla mänskligheter, jordens och de andra planeternas, för allt högre uppgifter.
Swedenborgs odödlighetstro är öfverallt motiverad af det sociala intresset. “Den som öfver allting älskar sig själf, säger han, kommer ihåg sig själf i alla enskilda ting, tänker på sig själf, talar om sig själf, handlar för sin egen skull, ty hans lif är ett själflif“. Mot detta egoistiska lif vill Swedenborg sätta ett människokirlekens lif i Jesu anda och menar, att kärleken till Jesus är kärleken till människorna, enligt orden “hvad I gjort den minsta af dessa mina bröder, hafven I ock gjort mig“, hvilka ord af Swedenborg anföras med spärrad stil. De bilda hufvudtanken i hans odödlighetstro liksom i hans kristendom. Någon belöning för ett godt lif i annan mening än inre tillfredsställelse och sedlig utveckling vill Swedenborg ej veta af, ty den sanne kristne skall “göra det goda för det godas skull“. Tron består i kärlek. “Ingen kan veta hvad tron i sitt väsen är, om han icke vet hvad människokärlek är“. Swedenborg hade en mycket vaken blick för de faror, som alltid åtfölja en krass odödlighetstro, hvarigenom den egna saligheten sättes framför allt annat, till och med den egna fullkomligheten. Han varnar eftertryckligt mot den falska tron på att lycksalighet kan vinnas på någon annan väg än fullkomlighetens.
Människohjärtat begär allas slutliga frälsning, men tanken kan ej fatta hur det skall kunna gå till. Det goda, som utgör väsendet i ett himmelskt lif, kan ej tänkas i annan form än kärlekens, men det gifves ingen