154
mycket lyckligt som en Hjördis i korsett. Hon är rädd för opinonen, rädd för skandalen, men innerst inne hos henne ligger en vild frihetslängtan, förakt för opinionen och beundran för det naturliga, starkt personliga, djärft och säreget individuella. När Tessman sviker hennes förhoppningar på en rik och berömd man, när han uppenbarar sig vara en blott tarflig medelmåtta utan kraft och schvung, återser hon den, som hon har älskat i ungdomens vår, Ejlert Løvborg. Hon har brutit med honom, därför att han visat anlag att bli en förfallen människa. Att hon skulle kunna rädda honom, har icke fallit henne in. När hon nu återser honom, är han återupprättad, och förtjänsten därför tillhör hennes skolkamrat, Thea Elvsted, som gjort sig till hans sjuksköterska och nykterhetspredikant, en liten obetydlig varelse enligt Heddas åsikt. Och det ser icke osannolikt ut, att han skall bli den store mannen, den uppgående stjärnan. Han håller på med en bok: alla förstå, att mannen är ett geni. Han skall säkert lyckas, om han blott kan afhålla sig från glada vänners lag. En ursinnig svartsjuka fattar Hedda. Skall detta lilla dumhufvud Thea göra hennes hjälte från fordom dygdig men på samma gång feg? Skall han stå där för henne som omvänd syndare, som icke vågar tro på sin egen kraft att motstå frestelsen af ett glas. Hvarpå Hedda för honom predikar frihetsevangeliet, den frigjorda människans frihetsevangelium. Han skall vara fri — fritt själfbestämmande. Han skall gå på festen i afton — hon ger honom tillåtelsen. Han går, och han faller så grundligt, som en människa öfver hufvud kan falla. Han slutar på en bordell, och hans »död i skönhet» blir en död i smutsen.
