86
lugnt hvilande människor, som gjorde sig glada dagar på andras bekostnad. Det fanns vissa tankar, som de icke ville tänka, vissa frågor, som de icke ville besvara, de voro sofvare, som icke ville väckas, och så kommer han och väcker dem. Vi äro som alla andra, hette deras sömnmedel, vi äro icke ett smul sämre än någon annan. Alla sko sig efter bästa förmåga genom medel, som gudbevars icke äro så alldeles otadliga, men kom ihåg — när hela världen har orätt, så har hela världen rätt, och vi ha rätt, ty vi tillhöra majoriteten. Då kommer detta strafftal, hvilket verkar som en gnista i en krutdurk. Tvärtom, säger Stockmann, det är majoriteten, som alltid har orätt. Flertalet utgöres af de dumma här i världen, fåtalet af de kloka, de som hafva intelligens, skarpsynthet, gåfvan att upptäcka det nya. Och idealet, det är icke någonting oföränderligt, det växlar med tiderna. Sanningar blifva gamla och dö som allt gammalt och efterträdas af nya sanningar, som i sin tid också skola dö och blifva gamla. Det är därför den läran är en evig lögn, att man skall tro på det förgångnas trossatser som orubblig vishet, att en auktoritet är oantastlig, därför att den en gång varit erkänd som en auktoritet. Ett rättesnöre kan vara bra för en tid, men det är därför icke rättesnöret, det enda beståndande rätta, det är icke sagdt, därför att det en gång varit bra, att det passar för en annan tid med förändrade förhållanden. Lifvet ikläder sig nya former och med lifvet också sanningen. Därför: intet stillastående, intet på stället hvila, »framåt» är lösen. Därför: ingen religion, som lär, att tidens afgudar äro oantastliga, nej, lefve kätteriet mot dessa, det är kättaren, som är sannings-
