Hoppa till innehållet

Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
104
LYSANDE FÖRHOPPNINGAR

När ceremonien väl var över återvände vi till Pumblechooks, och min syster var så uppspelt av de 500 kronorna, att det inte gick av för mindre än en middag på Blåa Björnen, och Pumblechook måste spänna för sin schäs och bjuda Hubbles och mrs Wopsle.

Mitt huvudsakliga minne av denna middag var, att jag kände mig och betraktades som ett påhäng. Var gång jag höll på att somna, väckte de mig och frågade, varför jag inte roade mig. Senare på kvällen deklamerade mr Wopsle Collins ode och kastade »sitt blodstänkta svärd med åskådån neder'. På vägen hem voro allesammans vid ett märkvärdigt gladt humör och sjöngo: »O Helga Fru!» Mr Wopsle skötte basen och försökte av alla krafter att ge oss den föreställningen, att han var mannen med de vita flygande lockarna, världens frommaste pilgrim. När jag slutligen kom i säng, var jag alldeles uttröttad och fullständigt övertygad om, att jag aldrig skulle tycka om Joes yrke. En gång hade jag drömt att få ägna mig åt det, men det var , men det var helt annat nu.


XII.

När jag växt upp och blivit för stor för mr Wopsles mosters rum, var min uppfostran hos den tokiga människan gudskelov avslutad. Innan dess hade jag av Biddy fått lära mig allt vad hon kunde, från och med den lilla priskatalogen till och med en komisk visa, som hon en gång köpt för en femöring. Ehuru det enda sammanhängande i detta litteraturens mästerverk var början: