Han spelade med ett ord alla de i saken inblandade personerna.
Han njöt själv kolossalt och även vi andra hade mycket roligt och voro fullständigt belåtna. I denna trevliga sinnesstämning kommo vi till utslaget: överlagt mord.
I samma ögonblick observerade jag en man som stod mitt emot mig lutad mot stolsryggen och tittade på mig. Det var ett uttryck av förakt i hans ansikte och han bet ofta i sitt stora pekfinger under det han betraktade gruppen av ansikten.
»Enligt upplysningar som jag erhållit», sade han och såg sig runt omkring på oss, »har jag skäl att tro, att det finns en grovsmed ibland er, som heter Joseph — eller Joe — Gargery. Vem av er är det?»
»Jag», sade Joe.
Den besynnerlige mannen vinkade åt honom att komma fram.
»Ni har en lärling», fortsatte främlingen, »vanligen kallad Pip? Är han här?»
»Här är jag», ropade jag.
Främlingen kände icke igen mig, men jag såg att det var samme man, som jag mött i trappan vid mitt andra besök hos miss Havisham. Jag kände igen honom i samma ögonblick, jag såg honom titta över stolsryggen, och när jag nu stod mitt emot honom med hans hand på min axel, lade jag åter märke till hans stora huvud, hans mörka hy, hans djupt liggande ögon, hans buskiga svarta ögonbryn, hans stora klockkedja, hans kraftiga mörka skäggbotten och till och med lukten av parfymerad tvål på hans stora hand.
»Jag önskar tala enskilt med er två», sade han, när
