Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
124
LYSANDE FÖRHOPPNINGAR

hade överträffat min vilda fantasi, miss Havisham ämnade göra min lycka och det frikostigt ändå.

»Nu, mr Pip», fortsatte juristen, »vänder jag mig med resten av vad jag har att säga till er. För det första bör ni veta att den person som givit mig dessa instruktioner önskar, att ni alltid kallar er för Pip. Jag förmodar, ni ej har någon invändning att göra emot att möjligheterna att vinna en lysande framtid förknippas med ett så lätt villkor. Men om ni har något att invända, skall ni göra det nu.»

Mitt hjärta slog så hårt och det susade för mina öron så att jag knappast kunde framstamma, att jag ej hade något att invända.

»Jag skulle tro det. För det andra skall ni veta, mr Pip, att namnet på den person, som är er frikostiga välgörare är en djup hemlighet, tills denna person själv finner anledning lämna er upplysning därom. Jag är bemyndigad att säga att det är sagda persons mening att själv yppa det, när tiden är lämplig. När eller var detta skall ske kan jag i icke säga, ingen kan säga det. Det kan dröja i många år. Så att nu förstår ni, att ni är strängeligen förbjuden att göra några frågor angående denna sak eller på något vis häntyda på någon person som varande er välgörare vid alla de mellanhavanden jag möjligen kommer att hava med er. Om ni själv hyser någon misstanke, så behåll den för er själv. Skälen till detta förbud, de må vara de starkaste och allvarligaste, eller bara ett infall, ha intet med saken att göra. Det är ingenting för er att forska efter. Villkoret är fastställt. Det enda jag av ifrågavarande person fått i uppdrag är att erhålla edert förkastande eller antagande av det gjorda erbjudandet och de vid detsamma knutna villkoren. Som ni själv torde finna,